05 sep 10-års jubileumsresa till Österrike

Karleby Resebyrå ordnade för tionde gången en vandringsresa till den underbart vackra alpdalen Tuxertal, som ligger ca 60km från Innsbruck. Denna gång hade vi valt juli med tanke på de blommande alprosorna som färgar dalgången vackert röd. Vårt hotell låg i det lilla samhället Lanersbach, som ligger på ca 1300 meters höjd och med ca 600 invånare. De branta, gröna alpväggarna ger en härlig inramning av vägen som går som en nerv nere i dalgången och förenar byarna med varandra. Det är här vi skall stanna hela veckan utan att byta hotell eller ha vandringar som kräver tunga ryggsäckar. Vi ska ha det lätt, enkelt och bara njuta av den goda maten och de vänliga människorna vi möter.

Tux-Lanersbach är en förtjusande dalgång i Österrike med många olika möjligheter till vandring, cykelturer och paraglidflygning. För vandrarna erbjuds grupper som rör sig i olika takt, antingen raskt eller mer sävligt där vi stannar ofta och ser på utsikten och blomprakten. Kartor, vandringsstavar och ryggsäckar finns att lånas från hotellet. Gymmet och bastuavdelningarna med simbassäng är i dagligt bruk och fås avgiftsfritt andvändas av hotellgästerna. Även SPA-avdelningen är till förfogande.

Majoriteten av gruppen flög från Kronoby, 3 par från Vasa och ett par resenärer steg på i Helsingfors. Vi flög med Finnair till München och fortsatte färden med Omnibus Werner Richters buss mot Tux-Lanersbach. Chauffören valde en mindre väg via Garmisch Partenkirchen till Innsbruck.Vi tog en lunchpaus i gamla stan och fick också se gyllene taket. Framme i Lanersbach fick vi efter middagen se och höra lokala hornkapellets konsert.

På onsdagen vandrade vi från 1300 m höjd till 2000 meter. Reseledaren Peter berättade om lokala växter och speciellt minnesvärt var berättelsen om nässelfrön, som lär vara naturens egna viagra. Vi höll en kort paus i Brandalm och fortsatte sedan vandra till Eggalm, där vi tog en längre paus. För en österbottning är vyerna helt ofattbara; djupet och höjdskillnaderna är svåra att fånga på bild.

Från Eggalm åkte en del med kabinhiss, en del gående. Carl-Gustav från Kimo kommunicerade med lokala småbrukare på finska och bra gick det.

Hotellet hade ordnat en countryduo som uppträdde i restaurangen efter middagen. Stämningen steg då hotellägaren drog slängshottis runt restaurangen och köket.

På torsdagen hade vi en utflykt till Hintertux glaciär. Först åkte vi med lokalbuss till Hintertux och fortsatte med kabinhiss till 3228 m höjd. Folk åkte slalom där för fulla muggar. Det var så pass svalt att vi tog ett snabbt gruppfoto och fortsatte med kabinhiss neråt. Från Sommerberg fortsatte vi vandra uppåt mot Tuxer-Joch-Haus, där vi tog lunchpaus. Efter lunchpausen fortsatte vi vandra till Weitental, där vi såg två vackra vattenfall, flera murmeldjur och vissa såg också edelweiss. Efter det andra vattenfallet var rutten mera krävande, eftersom det var både stenigt och en aning halt så man fick passa sig för vart man stiger.

Fredagens utflykt tog oss till vackra Schlegais. Vi åkte med charterbuss till Ginzling, där den 13 km lång bergsvägen börjar. Rutten är motorcyklisternas dröm: 800 meter stigning, 8 hårnålskronor och 4 tunnlar på vägen till Schlegais konstgjorda sjö. Dammen är 725 m bred och 131 m hög. En del av gruppen vandrade med Peter till Olperhutte och en annan rutt tillbaka. De som inte ville på långvandring tog en kortare promenad nära sjön och då regnet tilltog var det enkelt att ta skydd i ett cafe med utsikt. Det var sköt att besöka hotellets spa efter en regnig vandring. På kvällen ordnades i Bergfried en pub-kväll med bra musik. Byborna var fulla av iver och dansade på borden!

På lördag morgon var det livligt i Lanersbach då Transalp mountainbike deltävlingen startade där. Några cyklister från Finland deltog också i loppet. Dagens utflykt tog oss längs en naturrodelbana till det vackra pausstället Höllensteinhütte. Från den nya vägen hade vi en vacker utsikt till dalen. Vädret var omväxlande; när man tog fram regnjackan, slutade regnet och tvärtom.

På söndagen reste vi först med lokalbuss till Finkenberg och tog kabinhissen upp. Vi vandrade från Penkenjoch mot Schrofenalm, där vi bekantade oss med området där magnesitgruvan en gång legat. Kvar finns endsast ett kapell. Från Schrofenalm fortsatte vandringen neråt mot Vorderlandersbach och Lanersbach. Sista kvällen fick vi njuta av lokal musikunderhållning.

På måndagen var det dags för hemresa. Det var en aning vemodigt att packa ihop och lämna dessa underbara människor och vackra vyer. Vår chaufför Werner Richter tog oss genom vackar småstäder till München. Under bussresan berättade Peter Sandbacka lite historia om staden München.

Vi hade en 3 timmars paus i München och hann med lunch i Rathauskeller samt en promenad på gågatan. Finnair tog oss tryggt hem till Finland.

Tuxertal är ett idealt resmål för vandringsresa; det finns ca 350 km vandringsleder, gott om pausställen, helt otroliga vyer och människorna är vänliga. Ja och god mat förstås.

Vi hade en trevlig grupp vars humör inte stördes av regnskurarna. Stort tack till Peter Sandbacka, som har lagt mycket tid på planering och byggt upp våra vandringsresor under årens lopp.

Med vänliga hälsningar

Kimmo Kalliokoski